Morgontrafiken!

Yeyeyeeeees! Rekord! 50 min på långrundan på PW imorse. Det är en upgrade från premiären som troligen gick i snigelfart eftersom jag knappt var svettig. Nåja 50 min pulshöjande aktivitet CHECK!

Däremot måste jag klaga lite på morgontrafiken. Jag är fullt medveten om idioterna som befinner sig i den men när man kör bil och upplever dem är man:

1. I en rejäl plåtburk och en eventuellt kollision kostar mest pengar

2. Man har tillgång till en kraftig tuta samt kan peka finger utan kroppsliga följder

När man möter idioterna som gångare så är förutsättningarna helt annorlunda! Följderna för eventuellt uppjagat och ”in your face” agerande kan definitivt lämna fysiska skador och man har inte möjlighet att göra sig hörd på samma sett (för ingen i en bil hööööör när man viftar och ropar obsceniteter). Nejdu så många som speedade över övergångsställen i morgontrafiken imorse! Otroligt. Pekade finger. Men till imorgon bitti funderar jag på att skaffa en gastuta. Fatta chocken att en POWERWALKARE gastutar på en bilist när de inte saktar in inför ett övergångsställe 😛 Definitiv KLASS!

Men det var skönt och nu är jag uppe. Bara in i duschen pronto nu så man kommer iväg to the office on tiiiiime.

Tjipp! Frugan ska bli hothot 😉

Nattsudd.

Ibland undrar jag varför jag är en sådan press och prestationsdriven människa. Lämnar allt till sista stund bara för jag vet att jag är allsmäktig och klarar av allt på halva tiden om jag bara vill.

Varför vill jag inte oftare!? Snabbare?! Tidigare?!

Nåja dagens arbete utfört i alla fall. Imorgon är min favorit dag. Och jag har laddad ipod med danza kuduro så jag ska bannemig upp och powerwalka.

Posted from WordPress for Android

Jag vet att man inte ska klaga.

Men det är förjävla varmt! Jag kan inte njuta av värmen när jag sitter på ett stekhett kontor hela dagarna utan AC. Det är liksom inte skönt, det är inte mysigt det är inte somrigt! Jag sitter där 8 timmar om dagen och önskar att den sablarns solen går i moln!!!

På något sätt känns det inte som att det är sommar när man jobbar. Snart är den ju dessutom slut och var tog den vägen egentligen? Ingenstans!? Augusti månad är här, snart september, sen oktober sen min favorita årst Julen. IGEN? Jul här igen?! Herregud.

Ibland känns det verkligen som att livet lever en och inte tvärtom.

Livet är en fest?

Hade en diskussion med en god vän igår. Och vi kom fram till att vi 80-talister är nog den bästa årgången med mest framtidstankar, upfyller flest drömmar och verkligen lever livet ut! Han menar att det beror på att vi är ”uppvuxna med lika delar nytänkande och respekt för livet”.

Jag kan tycka att 90 och 00 talisterna är lite lata och fått för sig att allt kommer utan ansträngning eller att 60-70 talisterna skaffade barn tidigt samt fick genomlida krisåren under 90 talet och aldrig hade samma förutsättningar som vi har idag.

Redan några år sedan kände jag att det var konstigt att jag redan hade så mycket jämfört med vad mina föräldrar hade i den åldern. Man känner sig egentligen bortskämd, jag har haft möjligheten att se och uppleva så mycket redan och jag är inte ens 30! Jag har varit halvvägs runt jorden på Hawaii till exempel!

Min kloke vän nämnde att prioriteringarna spelar en stor roll i detta, hur det blir. Och det är nog sant, man är nog färgad av den kulturella och sociala konstruktion som man lever i. I stort sett alla jag känner har antingen varit i Australien i några månader, halvår i Asien med luffande, USA, Sydamerika you name it. Det var typ lika självklart att backpacka efter gymnasiet som att skaffa körkort. Och det var lika självklart att ”extrajobba” under gymnasietiden som att gå till skolan. Jag vet inte om det är så idag? Det känns som att jag har väldigt liten koll på vilka värderingar som prioriteras idag. Har ungdomar samma respekt för pengar och arbete, samma vilja att stå på egna ben och åstadkomma något på egen hand?

Det faktum att jag och en del 80 talister med mig börjar gifta sig tyder kanske på att det råder någon slags kognitiv dissonans mellan det fria, utforskande och spännande livet och de mer traditionella värderingarna för oss? Jag vet faktiskt inte vad det beror på, men man försöker kanske finna någon slags balans.

Så frågan är, ska man spara till pensionen eller resa till någon exotisk plats 24 timmars flygresa bort? Jag vet i alla fall vad jag kommer göra, definitivt det senare om jag så får leva på bröd och vatten på ålderns höst.

Då har jag i alla fall mina minnen, upplevelser, bilder och vetskapen om att jag inte ångrar att jag inte gjorde det…för varje resa man gör blir en del av en själv och utvecklar ens person och identitet. Och det kan ingen ta ifrån dig.

Kontraster och gamla minnen.

Zappar mellan Mean Girls och Pay it Forward. Man kan tycka att dessa filmer är av helt olika karaktär men de får mig att fundera i liknande banor. Hur svårt det egentligen är att vara ett barn, att växa upp, alla val man ska göra.

Mean Girls får mig verkligen att skratta idag, för det var i stort sett så under högstadiet, kanske inte på samma extrema nivå som i filmen men ändå, så obetydliga och triviala saker var viktigare än luft och vatten. Idag kan jag för allt i världen inte förstå hur saker som popularitet, hårfärg, tighta jazz byxor och lår som tog i varandra kunde ses som världsproblem.

Tjock inte tjock, form på rumpa, inte tillräckligt stora bröst, finnar, gluggar you name it! Och det mest pinsamma är väl ändå att man själv var likadan. Oroade sig över om stringen syntes genom byxorna, om man såg svettig ut varför mitt hår aldrig var lika rakt och glansigt som Sannas.

Tänk om man då visste allt man vet idag! Självklart är jag på vissa sätt en lika vilsen tjej idag som jag var för 10 år sedan (OMG har det gått så länge!?) men ”alien eyes” och vita Savann byxor har jag i alla fall lämnat bakom mig. Frågan jag ställer mig nu är om jag om ytterligare 10 år kommer att skratta åt de saker som jag idag uppfattar som världsproblem? Eller har det liksom stannat här, man kanske inte blir klokare länge?

Man kanske aldrig vet vad man vill bli när man blir stor, vad meningen med livet egentligen är, om det finns utomjordingar eller en Gud? Eller flera? Kan man vara konstant lycklig med ALLA livets aspekter samtidigt? Var är egentligen hemma?

Jag vet i alla fall inte. Men ska fråga mig själv igen om 10 år. To be continued…

Tomt.

Vissa dagar är helt enkelt supervanliga och totalt händelselösa. Ibland undrar jag om folk verkligen upplever så mycket action dagligen eller om de innerst inne hittar på lite. Herregud vi lever 365 dagar per år (eller?) och de flesta bara susar förbi.

Det är lite läskigt faktiskt och jag är en sådan typisk klantskalle som tar på mig massvis att göra hela tiden så att jag knappast hinner med. Ibland känns det som att livet lever mig istället för tvärtom. Men då kommer det även stunder då det känns tvärtom och allt bara går vägen också 😛

Godnatt.

Mystiskt.

Idag känner jag mig konstig. Blir ni också konstiga när ni råkar bryta mönstret från vardagen? Det är liksom hela ens väsen står på ända när man kommer i ofas. Jag är extremt i ofas just nu, trött men rastlös och pigg. Förvirrad över vilken veckodag det är eller om jag borde sova eller är jag hemma eller jobbar jag? Det är inte alls skönt att vara i ofas. Frågan är om man vaknar imorgon och är i fas igen? Efter en dag i ofas som följer en dag som inte följde mallen nämnvärt.

Det är egentligen bra att kliva ur mallen och göra något oväntat ibland men jag måste säga att roliga saker brukar skapa en obalans som inte alls känns lika obehaglig. Jag vet inte om händelsen i sig påminde mig om något väldigt obehagligt i mitt undermedvetna.

Nu ska jag nog ge upp och sova. Hoppas denna konstiga känsla försvinner.

Förövrigt så tycker sambo att jag smattrar högt på tangenterna när jag skriver. Påminner mig om Up in the air med George Clooney, har ni sett den? Hur hon smattrar målmedvetet på flygplanet? Det är jag. Målmedveten. Smattrande. Med något i sikte.

Godnatt.

Konstiga drömmar.

Jag drömde att jag var ihop med Twilight-Edward ni vet vampyren!? Det var jättelängesedan jag drömde om Edward. Mycket mystisk! Han blev i alla fall tydligen apsur på mig och lämnade mig mitt ute på vischan någonstans. Vampyrer kanske inte är så pålitliga? Allt detta bråkande med Mr Hot Vampyr ledde till att jag insåg att har var typ 5 timmar försenad till jobbet? Och då börjar allt självklart gå i slow motion i drömmer och plötsligt är klockan 17:00 innan jag ens är på jobbet.

Gissa om jag vaknar och känner mig hyfsat stressad???

Tur att klockan är innan 9, att det är fredag = helg och att jag hinner pallra mig till kontoret i tid 😉

Ha en goodie day!

Dagens fråga.

Måste man duscha efter träning innan man kryper ner hos sambon för natten? (trots att svetten redan torkat in och det känns inte alls som att man är svettig?)

Happy nationaldag!

Sista dagen på långledigheten innan det är dags att göra comeback till arbetslivet. Bäst att nyttja den så mycket det bara går! Fasiken vad tiden går fort, hade värsta stressmardrömmen inatt, hoppas att jag kan hitta tillbaka till ett inre lugn igen.

Nu är sommaren här och fort kommer det att gå, plötsligt kommer hösten igen och man börjar om från början. Mystiskt hur livet ibland kan kännas som att det går i 150 knyck samtidigt som man kan längta ihjäl sig till saker som känns väldigt avlägsna och långt borta.